måste jag ta mig i kragen.. man kan ju inte sörja föevigt så tänkte börja ta tag i bloggen igen efter ett uppehåll på dock inte så länge. Men för att hedra min lilla Prins slutade jag för ett tag för att han skulle få vara prins på min blogg ett tag! 

Han kommer alltid att vara min Prins och han finns såklart alltid kvar i våra hjärtan, detta är en av de svåraste sakerna jag någonsin vatt med om och upplevt, att få krama och vara hos honom, vår älskade familjemedlem medans han somnade in... känslan går inte att beskriva. att få pussa på en älskad trogen vän medan han svävar på molnen var obeskrivligt. 

Att jag och resten av familjen fick vara hos honom ända in till slutet kunde inte bli bättre, att få veta efter bara några sekunder att nu har han verkligen inte ont mer och han har det bra där han finns nu, var och är en lättnad. Det är så grymt tomt och man vet inte om man vill fly eller stanna kvar, men förändringar får man räkna med i livet hur stora eller små dem än är. Och sånt här som nu hände min familj får man räkna med när man skaffar hund eller djur överhuvudtaget, vi alla dör någon gång även djur och ett farväl någon gång måste man klara av.

Jag fick dig när jag fyllde 6 år Prins och det är den bästa present jag någonsin fått i hela mitt liv, du har vatt som en lillebror hela min uppväxt, tack för de åren vi hade tillsammans och varje gång solen tittar fram vet jag att de är du som ser ner på oss! Du kommer snart hem till din trädgård igen och du får ligga på din favoritplats ännu en gång och förevigt! ♥