allt utom att vara ensam.

när jag har en skitdag och det kan handla om vad som helst mellan himmel och jord, som om mamma har tjatat på mig, jag ser någon som gör mig ledsen, en person har gjort mig något eller vad som helst. så just nu vad jag känner mår jag bäst av att få snacka med linus, han är just nu den person jag har mest gemensamt med och han förstår mig i vissa fall och gör mig oftast glad när jag mår som sämst.
Önska att jag hade en tjej kompis, men just nu känner ja inte de, ända sedan skolbytet efter nian så har man bara glidit ifrån sina vänner då och de viste jag att de skulle hända. klart kan ja påverka de själv med att va med dom oftare men.. för varje dag som går finns de bara mindre och mindre saker att snacka med dom om :/ jag pratar med linus varje dag, kanske tjejkompisar 1-3 ggr i veckan... får väll skylla mig själv i den punkten isf.
nu blev allt väldigt dystert... men när jag väl är med mina vänner mår jag som bäst!

om mormor bara kommer förbi en dag kan de göra min dag bra, att få kärlek av sin mormor är ingen vanlig kärlek. hon ger en kramar som ingen annan kan, har en röst som ingen annan och säger aldirg något ont till eller om någon, allt är bra!

att få gosa med mina hundar när man är ensam, om ja känner mig som världens ensamaste person går ja inte till mina föräldrar, jag sätter mig vid hundarna eller lägger dom på mitt rum och känner mig trygg och mår 10 ggr bättre än vad ja gjorde innan dom va i min närhet.

det finns så mycket mer saker jag kan snacka om, men slutar här :)


linus, vänner, mormor, hundarna