livet är som en fågel, en fågel i en bur men ändå fri.

djupt.. ja vet.. eller inte.
nu ska jag snart sova, hörde precis sopbilen utanför som ja hör varje kväll, tecken på att klockan är ganska mycket, så ska krypa ner under täcket snart och hoppas på att ja vaknar på måndag morgon. Kommer inte hända, men kan alltid hoppas, vill verkligen bara hem nu. Tanken på att ligga på gröningen/fria bad nu med de bästa folket i härliga helsingborg, gör mig helt pirrig i kroppen. Längtar bara efter de, och att få träffa massa folk, men speciellt min Linus, en månad.. så länge kommer jag aldrig mer vara utan dig!!!
puss & godnatt /oliwiapaulinaalvaeriksson
älskar min Linus mest av allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0